Nu Certifierad Reconnective Healer

Nu är jag en av väldigt få i Sverige som är certifierad Reconnective healer. (vi var de första 5 som gjorde provet i Sverige - har inte fått besked om alla klarat sig)
Fick i förrgår reda på att även den teoretiska examen var godkänd.
Det praktiska fick vi godkänt på direkten.

Måste bara berätta om dagarna i Kista när Eric Pearl var i Sverige för andra gången.
Vi anlände till Kista den 19 mars för ett möte med Eric Pearl och många som gick utbildningen förra året. Eric var på ett strålande humör och det var mycket trevligt. På slutet sa Eric - Carina kom fram (jag tänkte vad vill han mig?) Vänd på dig sa han och visade mitt Reconnection-smycke för alla och sa att man ska se till att marknadsföra sig.
Jag tackar för marknadsföringen - jag säljer ju dessa smycken i Sverige.

Den 20 mars - hade 3 av oss en Review av vad vi hade lärt oss - både praktiskt och teoretiskt inför certifieringen. Så vi hade 3 timmar utbildning på förmiddagen innan vi samlades kl 13 i Electrum. Alla volontärer, teach Assistents och lärarteam. Vi började med att packa upp en massa massagebord ur kartonger och ställa ut dem i olika rum inför utbildningen dagen efter.
Sedan fick vi intstruktioner vad vi skulle göra när alla seminariedeltagarna kom.
Vi jobbade intensivt och hann knappt tillbaka till hotellet för att byta kläder och få i oss något ätbart.
Tillbaka till Electrum för att checka in alla deltagare. Mycket trevligt - folk från hela världen faktiskt. Det var folk från Tromsö, Norge längst i norr till Australien i söder. Holländare, folk från Israel och Finland, Norge o Danmark förstås. Alla förväntansfulla inför helgens utbildning.
Vi som jobbade hade inte så mycket tid att höra allt som sas men vi var där inne så ofta vi kunde. Jobbet slutade kl 23:15 ungefär och vi var ett trött gäng som gick till hotellsängen för sömn.
Tillbaka kl 08:00 på lördagen för att ställa i ordning alla massagebänkarna i rummen. Incheckning för alla kl 8:45 - jättekul att så många av mina kunder kom i min kassa. Jättekul att många av er som fått distanshealing, eller mailat eller ringt mig kom fram och hälsade.
Vi fick även instruktioner om hur vi skulle gå runt i bänkarna och låta alla känna på energin.
Det känns så varmt att få dela med sig av detta.
Intressant när Eric frågade hur många läkare, sjuksköterskor, psykologer, psykiatriker osv det fanns i publiken. Det var väldigt många i år. Toppen att inte alla legitimerade jobbar med skygglappar utan inser att kropp och själ hör ihop. Blir intressant att se vad som händer framöver. Sverige är ju ett u-land när det gäller alternativbehandlingar. Många saker som är helt accepterade i andra länder och som utförs på sjukhus - är näst intill förbjudet här. Varför - vilka krafter är det som motarbetar?
En mycket intensiv dag - vi volontärer fick följa med varsin teach Assistent och jag fick Magdalena som jag träffade redan förra året! På lunchen var det så många som inte hunnit göra sin Reconnection så även många av oss volontärer fick göra varsin. De som går level III måste ju ha gjort sin innan de börjar utbildningen.

Det var mäktigt att vara så många healers i en stor lokal och jobba samtidigt. Men pirrigt då alla vi volontärer kollades från alla håll. Men jag fick höra efteråt från de teach assistents som var runt mig att jag gjorde det mycket bra.
På grund av detta fick vi bara 10 min lunch och sedan var jobbet igång igen. Det var mycket intressant att få följa med och se jobbet från andra sidan. På kvällen efter kursens slut hade jag 2 Reconnections på hotellrummet. Det innebar att middagen intogs kl 22 på hotellet.
Söndagen förlöpte på samma sätt - intensivt jobb med 10 min lunch och sedan 2 Reconnections på hotellrummet och ännu senare middag kl 22:30. På söndagskvällen kom ett bra lager med snö, kändes lite konstigt att gå i sandalerna mellan hotellet och Electrum.
På måndagsmorgonen såg jag från mitt hotellfönster när Eric Pearl och Helen Parsons tog kort på varandra i snön innan de for i väg med taxin till Arlanda.
Sedan var vi tillbaka för Level III på måndagen och tisdagen. Det var stor grupp i stora salen och många hade hörlurar för att få svensk översättning. Det gjorde att vi som volontärer hade svårare att hjälpa dem. Vi fick verbalt hjälpa dem men inte ta i dem då vi inte har den utbildningen. Utan man fick titta där det behövdes hjälp och hämta en teach assistent för att hjälpa till att få in rörelserna rätt.
Det var många i år som inte klarade sig utan måste få mentoring innan de får ut sitt diplom och får jobba med Reconnection. Det kändes jobbigt man vill ju att alla ska klara sig, men samtidigt om en kund betalar för en Reconnection och inte får det så förstår jag systemet.
Men det är svårt för många att förstå engelskan och det blir ett hinder. Men vi får hoppas på att det blir fler svenskar som blir teach assistent - det finns i dag bara en. Och sedan utbildar sig vidare till lärare så kan vi ha helsvenska utbildningar.
Efter utbildningen på tisdagen så hade vi så mycket att göra med att packa ihop allt igen. Jag kom hem till Uppsala vid 21:30.
På onsdagen var jag tillbaka igen på hotellet för att göra min examen - det var tufft. Totalt slut både kroppsligt och psykiskt. Totalt tömd på energi. Jag var jättenervös - brukar inte vara det annars. Jobbigt med engelskan - men det gick alltså vägen.
På torsdagen var jag till min akupunktör och hon frågade om jag åkt berg o dalbana och sprungit maraton. Energin var låg men jag lyste av engagemanget.

Sedan har jag fått tid att umgås med barn, barnbarn och mina åldriga föräldrar. Pappa har ju inte långt kvar och det gäller att suga på karamellen så länge jag har honom.

I kväll ska vi 3 från Uppsala fira vår klarade Certifikation. Det är skönt att slippa sitta ensam denna kväll - då det inatt är 7 år sedan min älskade man fick hjärtinfarkt och dog direkt. Skärtorsdagen för 10 år sen avlivade jag även min älskade katt. Så det är dubbla känslor idag.

Mina barnbarn är och åker slalom och jag fick ett härligt telefonsamtal i tisdags - Farmor jag kan åka lift alldeles själv och gå av också. Jag hoppas jag får åka mer slalom med dem framöver.

Var rädda om varandra och tänk även på alla världens barn.

Bli världsförälder - Du också!

Mycket att göra liten tid för bloggande

Har jobbat för fullt och inte haft tid att skriva. Men här kommer en lägesrapport.
Med så mycket behandlingar blir det massor med skrivbordsarbete och även massor med roliga telefonsamtal och mail.
Sista veckans 16 behandlingar har det varit 50% män på. Jättekul. Jag har även fått höra - jag kan inte prata med min fru om sånt här - hon tror inte på det. Sånt som kvinnorna säger om sina män..
Jämställt alltså!
Nästa torsdag flyttar jag tillfälligt till Kista. Jag tar in på Memory hotell för att vara med och jobba under utbildningen när Eric Pearl kommer tillbaka till Sverige. Ska bli så kul!
Men även jobbigt då jag själv ska göra en certifiering vilket medför prov och massor med pluggande innan.
Jag ser verkligen fram emot att få vara på "den andra sidan" nu på utbildningen och att få se den från lärarnas sida. Får verkligen öva min engelska, då så gott som alla lärare är engelsktalande. Men det är nyttigt.
Fick tänka till i veckan då den tokiga mamman återigen skriver inlägg och beskyller Eric Pearl för hennes sons psykos. Det är lätt att skylla på andra, men Eric Pearl har ju bara varit i samma lokal som hennes son, och sonen har enligt hennes tidigare blogginlägg varit psykiskt labil i många år. Tyvärr är hon väldigt högljudd och skriver att det är många som blivit sjuka efter detta, vi känner inte till något mer fall än hennes son. Nu ska hon polisanmäla Eric Pearl och anmäla honom både till det ena och andra. Lycka till säger jag - hon kan inte lyckas.
Hon skriver inga "riktiga" vetenskapsmän kan tro på detta. Hon kommer att bli mållös när filmen TheLivingMatrix kommer ut nästa vecka. Där riktiga vetenskapsmän är med och talar om att det fungerar!
Vad som fick mig att tänka till var hur jag tidigare i livet bara slängt ut kommentarer tillbaka men denna gång tänkte jag till innan. Man måste inte bemöta allt! Det drabbar mig själv mest.
Senaste veckan har jag även varit väldigt illa berörd av denna rättegång mot läkaren. Jag har ju själv jobbat med prematurer och intensivvård, och det känns som juridiken lever ett eget liv. Att kalla detta mord är ju skrämmande. Ett barn som bara har timmar kvar att leva och du gör de timmarna så behagliga som möjligt. Jag hoppas allt kommer fram och att läkarna kan fortsätta behandla döende patienter så de slipper lida. Vad gör då läkemedelsgränser? Det är som att inte ge åldriga patienter vanebildande medicin. Varför? Vad gör det om jag som 85 åring får äta det till livets slut om jag mår bra på det?

Ta hand om varandra och var snälla mot varandra. Livet är för kort för att bråka!

Jag har en uppmaning till alla som läser anmäl er till detta:
(tryck på bilden så kommer ni till hemsidan för anmälan)

Intensiv helg - omtumlande men rolig

Jag var som sagt på kurs hos Terry Evans i helgen. Det var som vanligt väldigt intensivt och man får verkligen tänka till på vem man egentligen är. På lördagskvällen dansade vi afrikansk dans då det är en av kursledarna som dansar i en dansgrupp.
Otroligt vad roligt, men vad många kroppsdelar man inte rör på i vanliga livet. Härlig träningsvärk dagen efter.
Ganska skönt att man som medelålders, lite överviktig kvinna kan njuta av att dansa så. Afrikanska kvinnor har ju verkligen lärt sig framhålla sina behag, snyggt med stor rumpa och byst!
Här i Sverige försöker kvinnorna passa in i kläderna som 20-åringarna har, och smörja rynkkräm så det inte syns att man levat. Jag är stolt över att jag har haft med och motgångar som gjort mig till den jag är. Inte något plastikopererat leende som inte är äkta. Jag är jag och jag är stolt. Detta trots ensamhet, övervikt osv. Men det ska väl synas att jag är 56 år och inte 25 år. Jag är glad att slippa vara ung idag. Men det hade ju varit bra att ha kommit på vad jag skulle bli när jag blev stor lite tidigare. Men jag var nog inte mogen förrän nu.
Måndagen var intensiv - hade nog behövt vila efter kursdagarna men hade fullt med bokningar och det tillkom ytterligare en. Men det gick bra, jag orkade alla. Healingen tröttar ju inte ut en utan ger även mig energi, det enda är att jag kan bli trött av att stå så länge.
Jag tycker så mycket om alla dessa kontakter med alla typer av människor, man får tänka till på vem jag är och vad jag lär av andra.
I veckan var det dags att vabba igen - nu hade yngsta barnbarnet fått vattkoppor medan hennes bror var frisk igen. Väldigt skönt att bara ha ett barn i taget. Man får en mycket mer nära kontakt då.
Men jag börjar verkligen inse detta med Indigobarn. Äldsta barnbarnet var 2 år sista sommaren i mitt hus, och vi tittade på bilder och han har verkligen minnen från det. Han pekade och sa saker som inte syntes på bilderna. Han har minnen från 2 års ålder, det trodde jag var omöjligt, om det inte är stora traumatiska händelser. Han kunde tala om var vi satt och matade fiskarna i min damm. Jag var rädd han skulle trilla i så jag sa varje gång att vi skulle sitta på en speciell plats när vi tittade på fiskarna. Och det mindes han. Otroligt vad nya tidens barn har med sig för förmågor. Blir spännande att följa dem upp i livet. Vad ska det bli av dem?

Det är många förfrågningar och bokningar nu på Reconnective Healing och The Reconnection. Jag njuter verkligen av tillvaron, och kommer att göra en certifiering snart och sen försöka bli teach assistent och ta hit Reconnective Kids till Sverige.
Jag är så glad att jag fick möjligheten till att bli Reconnective Healer. Jag somnar med ett leende och vaknar med ett. Kan det bli bättre?
Livet leker och jag har något skoj att se fram emot. Min yngste son har bjudit ut mig på lördag kväll, jag har ingen aning vad det blir. Jag försöker luska ut vad, frågar om klädsel, mat osv. Men det blir en överraskning. Ska bli kul. Man ska inte veta allt i förväg, men oj vad nyfiken jag är.

Kom ihåg att se glädjen i livet, även när det är mörkt finns det något som kan glädja dej!

Nya tidens behandlingar?

Nu börjar det hända saker inom forskningen.
Snart är det världspremiär på den nya filmen The Living Matrix.
Där olika vetenskapsmän och alternativmedicinare berättar om ny forskning.
Healing fungerar!
Du kan se en länk här http://www.thelivingmatrix.tv/trailer. Filmen kommer snart på DVD.

Sitter och läser på nätet och upptäcker att även Sanna Ehdin har uppmärksammat detta. http://ehdin.com/?navid=104&sub=102

Och här är en länk till SVD http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/halsa/artikel_346430.svd

Tänk om fler läkare inser att det inte alltid är medicin som är det som patienten behöver. Men tyvärr sitter många i läkemedelsbranchens knä.

Har haft så många underbara kontakter i veckan. Många gamla kunder som ringt och tackat för det jag gör och säger att deras liv har ändrats totalt sedan behandlingarna. Sånt värmer.
Mötte även en invandrad tjej som gav mig väldigt mycket. Vi diskuterade olika förutsättningar i livet, religion (i hennes familj fanns både kristna och muslimer). Det kändes väldigt givande. Vi hade en själarnas gemenskap.

Helgen som var hade jag mina söner, svärdotter o det ena barnbarnet (det andra hade vattkoppor och fick inte följa med) och mina föräldrar hos mig - vi firade min yngste sons födelsedag. Jag fick en hel bunt med byxor som jag ska sy om till min far. Vet ej om det är tumören som gjort att hans byxor har blivit för snäva i midjan.

På tisdagen fick jag ha hand om mitt äldsta barnbarn. Det var kris på föräldrarnas jobb och då ville han vara med mig. Vi tillverkade pengar (sedlar i färgskrivaren) och lekte affär. Han är så underbar det var riktigt roligt att få ha hand om bara honom.
Idag skulle jag ha åkt till Örebro för att ge en dam Reconnection. Men hon drog sig ur i sista stund, jag kände det på mig och ringde i tid så jag hann och boka av hotellrummet. Tyvärr blev ju en annan kund lidande - men han ska få behandling senare.

Det trevliga denna vecka är att alla mina nya kunder som ringt senaste dagarna är män. Kvinnorna brukar ju ofta vara de som är mest öppna för nya behandlingsmetoder, därför är det extra trevligt att så många män nu kommer.

Imorgon fredag är det dags för tredje utbildningen hos Terry Evans för att bli bergsmeditionsledare. Jättekul att träffa alla igen. Men det är intensivt och vissa saker är jobbiga. Det är ju väldigt mycket personlig utveckling (eller avveckling som någon sa). Jag skalar av mig de yttre lagren och kommer fram som den jag är ämnad att vara.

Min svägerska ringde igår och berättade att hennes mamma dött under natten. Det gick fort hon insjuknade förra veckan. Få se hur länge mina föräldrar hänger med. Pappa har ju kanske bara några månader enligt läkaren. Alltid tråkigt även om han levt ett bra och långt liv, men det tråkiga är ju att inte få prata med honom (fast det kan ju jag ändå) men inte lika ofta. Och kramarna blir ju svårare att få. Det är alltid en tröst när man vet att livet inte tar slut, det blir bara en annan dimension.

Pratade med en väninna om att åka på Spiritual Cruise i april. Få se om hon kan - annars åker jag själv.

En glad dag

Tänk vilken underbar dag jag har haft. Allt bara känns toppen. Vaknar med ett leende och är så glad att just jag har fått den här chansen i livet.
Kunden kl 10 är deppig - vi pratar om sjukvården där även hon har jobbat. Det känns skönt att jag lämnat det. Just detta att inte kunna påverka sin arbetsmiljö är jobbigt.
Och jag får påverka allt. Men det är ju samtidigt otryggare som egenföretagare, men så roligt när det går bra.
Fick ett underbart Alla-hjärtans-dag kort från en kund som tackade för att vi mötts. Sånt värmer.
Det ramlar in fler bokningar, fantastiskt.
Har letat och letat efter någon typ av vagn att ha till mitt massagebord när jag är ute och reser. Idag hittade jag den perfekta vagnen i Tyskland. Och det bästa är att det företaget tar den med sig till Stockholm i mars. De ska ställa ut när Eric Pearl kommer till Stockholm igen.

En smolk i glädjebägaren i dag - min pappa fick besked att han har en elakartad tumör i magen. Men han är 84 år och håller ändå på att tackla av pga Parkinson. Han har levt ett mycket gott liv och mina föräldrar har varit gifta i 60 år i år. Det är ett mycket långt äktenskap.
Det bästa är att de fortfarande trivs tillsammans, trots att de nu tvingats att bo på olika håll, då pappa kräver för mycket hjälp och omsorg för att bo hemma.
Jag hann bara vara gift i 30 år innan min man dog. Olika är livets lott.

Men det finns bara ett recept för ett lyckligt liv - gör det bästa av det. Det finns ingen annan som kan fixa ditt liv - bara du! Du är din egen lyckas smed - tänk på det.
Om du hela tiden gnäller, klagar, och tycker att allt är fel, vems fel är det? Vänd på det och försök att se allting positivt så ska du se att världen också blir positivare.


Imorgon fyller min yngste son 28 år - GRATTIS Daniel och ha en riktigt fin dag.

Vänner

Vänner - jag har sagt att jag inte har så många vänner. Efter min mans död (han var även min bästa vän) har jag inte haft så många vänner. Man är alltid femte hjulet - alla par man umgåtts med har försvunnit.
Men i går när jag skulle lägga mig tänkte jag igenom dagen.
Det var 4 vänner som ringt mig och ville ha hjälp eller råd om saker och ting.
En gammal granne kom på en kopp te. Så visst finns vännerna men ingen är den där riktigt nära vännen. Jag har några nära väninnor men tyvärr på riktigt långt avstånd så det blir mest att umgås via telefon. Vi träffas kanske bara någon/några ggr per år. Men de gångerna är värdefulla.

Jag träffar ju väldigt många nya människor i mitt yrke och det ger mig så mycket.
I morgon reser jag till Dalarna och Borlänge för att ge behandlingar. Ser verkligen fram emot det. Jag älskar att resa och även att träffa många nya människor. Sen att få vara del i deras personliga utveckling - det är fantastiskt.

Var rädd om varandra och lev idag - imorgon vet du inget om.

Norrland

Bild från landsbygd.org Gällivare landsbygd.
Gällivare ligger ungefär 76 mil från Sundsvall. Och då har vi ändå långt kvar till nordligaste Sverige. Snacka om att Sverige är långt. Och då pratar de flesta sörlänningar om Norrland som en liten del av Sverige och tycker att de borde känna varandra de som bor där.


Jag var i Sundsvall och Hudiksvall i helgen. Fantastiska människor jag får möta i mitt yrke.
Jag är så tacksam för att få vara en del i era upplevelser och det var starka upplevelser hos alla i helgen. Man får nypa sig i armen vilka underbara saker ni får vara med om.
Tack även till tjejerna från Jämtland som gick ut och åt med mig på lördagen. Mycket trevligt sällskap.
Tack speciellt till mediumet Maria Sjölén som ställde upp med lokal på mycket kort varsel. De jag skulle bo hos och där jag skulle ha behandlingarna insjuknade i flunsan och jag fick reda på det precis när jag skulle åka.

Maria var så vänlig att jag fick vara i hennes lokal i Sundsvall. Tänk att det finns så underbara människor!
På natten till söndagen vräkte snön ner, jag var orolig att jag inte skulle få ut min bil. Men de var bussiga, de hade spart snön framåt så jag kunde ta sats och komma loss.

Körde sen hem i rejält snöfall. Och då förundras jag över alla dessa vansinnesomkörningar. Det var rejält moddigt och det var bara ett körfält plogat. Farten i kön låg mellan 70 och 90 km/tim och då kommer det oftast stadsjeepar i 120-140 km/tim och kör om. Med påföljd att man blir dränkt i modd över hela vindrutan. Jag kan säga att jag är inte rädd för att köra bil i dåligt väder för egen del. Jag är rädd för vad mina medtrafikanter tar sig till.
Har ni bråttom till himlen - eller är det inte dit ni är på väg?

Veckan som gått har rullat på. Akupunktur på måndagen och sedan allt pappersarbete, bokföring m.m. som man måste fixa när man har eget. Nya behandlingar i slutet av veckan och ytterligare en reconnection i helgen.

Nästa helg kommer jag till Borlänge och ger Reconnection och Reconnective Healing.
Underbart att få möta nya intressanta människor.

Härlig dag

Idag vaknade jag väldigt tidigt men kände en stor förhoppning om en bra dag. Det blev det också. Bokningarna bara ramlar in och det känns så fantastiskt.
I Sundsvall i helgen blir det 5 Reconnection. Fantastiskt och det är så roligt att få vara en del av människors upplevelser under Reconnective Healing och TheReconnection.

Igår fick jag besked från USA att jag får vara med som volontär när Eric Pearl kommer till Sverige igen i mars. Jag ska också göra en "review" av mina kunskaper - för att sen förhoppningsvis få gå Teach Assistentkursen.

Veckans Anders landade i mailboxen. Veckans bästa email - han är fantastisk att ge en positiv inställning till livet, en av Sveriges bästa coacher.

Läs mer om Anders Haglund, Veckans Anders www.lifevision.se.

Tänk dig följande när du vaknar - fy sjutton vilken jobbig/tråkig dag det blir, eller - mm en härlig dag få se vad för roligt som händer idag. Vilken av tankarna gör att du mår bra, får en rolig dag?
Kan vara värt att tänka på nu när tidningarna spyr ut - kris, elände när de flesta av oss inte känt av någonting av detta.
Då börjar du tänka att krisen kommer och beter dig därefter. Tankens makt....

Jag tog en promenad i skogen - tänk att bo i stan och bara ha 150 m till skogen. Fantastiskt vackert nu med snön på träden och vitt på marken. Blåbärsriset sticker upp ur snön och är vackert gröna. Tittar ut nu och snön vräker ner.

Pappa fick åka hem från sjukhuset idag- nu får vi hoppas att liggsåren får läka ordentligt. Tyvärr så har man inte tid att vårda folk längre vilket innebär att många gamlingar får liggsår på sjukhuset. Vändschema verkar man ha glömt bort.

Kom ihåg att njuta av dagen - det bästa sättet att må bra. Du vet inget om morgondagen - du har bara dagen idag.
Carpe Diem

Svenska sjukvården

Jag har ju min far liggande på sjukhus och har sett det inifrån som anhörig och patient mycket de senaste åren. Jag har ju själv jobbat där i många år för länge sedan.
Jag blir mörkrädd - vart är vi på väg?
Sjukvården av i dag är som en bildelsfabrik. Du läggs in för att laga en del och har du problem med en annan del måste du till en annan avdelning. Ingen sätter ihop alla delarna till en hel människa. Du får medicin av en och ingen ändrar ordinationen även om du mår dåligt av den. Nämner du något så får du höra det är inte mitt bord. Men vems bord är det då?

Många som jobbar i sjukvården har glömt omvårdnaden. Det är bara tekniskt kunnande. Städningen är under all kritik. När man på en infektionsavdelning inte ens flyttar på stolar utan bara torkar öppna ytor på golvet. Toaletter som ser ut som om du var utomlands osv.
När min mor o jag kom för att besöka min far hade någon satt på honom en jätteblöja. Han berättade att en i personalen inte ville hjälpa honom till toaletten utan sa att han kunde kissa i blöjan. Skulle du vilja att dina anhöriga behandlades så?
Lunchen hade han inte fått i sig då hans löständer lossnat och han kunde inte äta. När det påtalades sa en i personalen - jag satte dit dem i morse. Så sen behöver man inte göra det?
De satte in glas med vätska på bordet som han inte kunde nå. Han blev uttorkad och fick dropp.

Snälla ni som jobbar i vården tänk efter.
När jag började jobba på sjukhusets operationsavdelning gick en narkosläkare runt med oss nya och sa - tänk att varje patient kan vara din mamma, morfar, son eller vän.
Vill du att de ska behandlas så här av personalen?
Jag vet att ni har det tufft. Det är lite personal och många överbeläggningar, men glöm inte att det är människor ni jobbar med.
Det är inte bara pengar som behövs - det behövs att alla som jobbar gör det de är anställda för.

Till slut vill jag skicka en stor ros till alla de som sköter sig och verkligen gör ett bra jobb i vården.

Meditation

De senaste dagarna har gått fort. Mycket att tänka på. Var och besökte min far på sjukhuset - har varit förkyld så jag har inte kunnat besöka honom tidigare. Åt middag med min mor som har det mycket jobbigt nu. Hon kom hem från senaste sjukhusvistelsen dagen före julafton.
Min far opererades i tisdags och det gick bra. Men han börjar sakta tackla av och mer och mer försvinner av honom. Få se hur länge vi får ha honom kvar. Skönt att han inte lider, annat än över förlorade funktioner.
På tisdagskvällen var jag på min meditationsgrupp och vi hade flera underbar meditationer. På slutet gjorde vi en ljusmeditation. Den var otroligt stark denna gång.
När 2 av oss gick därifrån såg vi dubbla stjärnfall - ett tecken?
Igår var jag till min massör - tack Inge-Gerd för att du finns. Sedan tog jag en tur till min mans grav. Tycker fortfarande att det är jobbigt, men det går bättre och bättre. Tänk att det är snart 7 år sedan han rycktes bort från mig så plötsligt och oväntat.
Det gäller att ta tillvara livet - man vet aldrig när det tar slut. Sluta att skjuta upp - gläd dig idag och lev livet. Fyll det med glädje och givmildhet och var tacksam för det du har.

Tacksam

Jag har i helgen fredag till söndag haft 10 behandlingar.
(snart har jag gjort 150 behandlingar sedan kursen i maj 2008)
En härlig blandning av människor får jag träffa, både unga, äldre, män och kvinnor.
Alla så tacksamma för det jag kan ge dem, och jag lika tacksam att få vara en del av deras upplevelse. Tänk att man kan få så mycket igen. Det är så inspirerande att få möta så många olika människor med olika synsätt på livet. Det är personlig utveckling på hög nivå.
Fick tackmail från 3 av dem idag - sånt värmer.
Trots att jag bara är en kanal för healingkraften så är det alltid glädjande med feedback.

Jag gjorde min 19:e Reconnection och delade även med mig till den kunden en massa råd inför att starta eget företag.
Jag är så ödmjuk och tacksam för att den här healingformen kom min väg.
Tänk att jag läste en bok och händerna började brinna, var sedan bara tvungen att gå utbildningen till Reconnective healer.
Tack till alla mina kunder, min healingguide, och de högre makter som hjälper mig med kraften, Eric Pearl som renodlade denna healingform och även undervisade mig i healingkonsten.

Länk till min hemsida