Intensiv helg - omtumlande men rolig

Jag var som sagt på kurs hos Terry Evans i helgen. Det var som vanligt väldigt intensivt och man får verkligen tänka till på vem man egentligen är. På lördagskvällen dansade vi afrikansk dans då det är en av kursledarna som dansar i en dansgrupp.
Otroligt vad roligt, men vad många kroppsdelar man inte rör på i vanliga livet. Härlig träningsvärk dagen efter.
Ganska skönt att man som medelålders, lite överviktig kvinna kan njuta av att dansa så. Afrikanska kvinnor har ju verkligen lärt sig framhålla sina behag, snyggt med stor rumpa och byst!
Här i Sverige försöker kvinnorna passa in i kläderna som 20-åringarna har, och smörja rynkkräm så det inte syns att man levat. Jag är stolt över att jag har haft med och motgångar som gjort mig till den jag är. Inte något plastikopererat leende som inte är äkta. Jag är jag och jag är stolt. Detta trots ensamhet, övervikt osv. Men det ska väl synas att jag är 56 år och inte 25 år. Jag är glad att slippa vara ung idag. Men det hade ju varit bra att ha kommit på vad jag skulle bli när jag blev stor lite tidigare. Men jag var nog inte mogen förrän nu.
Måndagen var intensiv - hade nog behövt vila efter kursdagarna men hade fullt med bokningar och det tillkom ytterligare en. Men det gick bra, jag orkade alla. Healingen tröttar ju inte ut en utan ger även mig energi, det enda är att jag kan bli trött av att stå så länge.
Jag tycker så mycket om alla dessa kontakter med alla typer av människor, man får tänka till på vem jag är och vad jag lär av andra.
I veckan var det dags att vabba igen - nu hade yngsta barnbarnet fått vattkoppor medan hennes bror var frisk igen. Väldigt skönt att bara ha ett barn i taget. Man får en mycket mer nära kontakt då.
Men jag börjar verkligen inse detta med Indigobarn. Äldsta barnbarnet var 2 år sista sommaren i mitt hus, och vi tittade på bilder och han har verkligen minnen från det. Han pekade och sa saker som inte syntes på bilderna. Han har minnen från 2 års ålder, det trodde jag var omöjligt, om det inte är stora traumatiska händelser. Han kunde tala om var vi satt och matade fiskarna i min damm. Jag var rädd han skulle trilla i så jag sa varje gång att vi skulle sitta på en speciell plats när vi tittade på fiskarna. Och det mindes han. Otroligt vad nya tidens barn har med sig för förmågor. Blir spännande att följa dem upp i livet. Vad ska det bli av dem?

Det är många förfrågningar och bokningar nu på Reconnective Healing och The Reconnection. Jag njuter verkligen av tillvaron, och kommer att göra en certifiering snart och sen försöka bli teach assistent och ta hit Reconnective Kids till Sverige.
Jag är så glad att jag fick möjligheten till att bli Reconnective Healer. Jag somnar med ett leende och vaknar med ett. Kan det bli bättre?
Livet leker och jag har något skoj att se fram emot. Min yngste son har bjudit ut mig på lördag kväll, jag har ingen aning vad det blir. Jag försöker luska ut vad, frågar om klädsel, mat osv. Men det blir en överraskning. Ska bli kul. Man ska inte veta allt i förväg, men oj vad nyfiken jag är.

Kom ihåg att se glädjen i livet, även när det är mörkt finns det något som kan glädja dej!